Sveriges historia, 13000 f.Kr.-600 e.Kr - vid isranden, röda älgar på bergen, hundar och harpuner, eld och träpålar, hallonflickan, hög och harg, sten, brons och järn, levande döda, livet i hallen, sköldborgarnas män, långt före Sverige

De första människorna i högan nord satt för fjorton eller femton tusen år sedan på några öar på västkusten vid randen av ett ishav och vid några småsjöar, nästan med inlandsisens rand inom synhåll på en skoglös tundra, där nu Skåne ligger. De sista resterna av isen såg jägare-samlare i Jämtland och Norrbotten smälta bort 7500–7000 f.Kr. På 500-talet e.Kr. satt välbeställda bondesläkter, hövdingar och småkungar på gårdar från Öresund i söder till trakten av Skuleberget i norr. Deras arbetsfolk ärjade kornåkrar, vallade boskap, smälte fram järn och dukade gästabudsbord med bronskittlar och glasbägare från verkstäder på kontinenten och Brittiska öarna.

Under de många årtusendena däremellan vimlar Sveriges historias första band av högst olikartade människor, som alla levt sina liv inom det område som nu råkar vara kungariket Sverige. Det var långt innan något Sverige fanns. De många och annorlunda människorna är - för oss - föremål och platser; arkeologiska utgrävningar som blivit magasin och arkiv, och de synliga fornlämningarna i landskapet. På bokens sidor har de tysta och stumma föremålen och platserna blivit ord och text. De berättar historian före den skrivna historien om avlägsna och annorlunda människor.